En vanlig frågeställning vid installation av insatsrör är hur böjbara de är och i vilka lägen det är lämpligt att böja dem. Generellt kan man säga att insatsrör är väldigt böjbara. Böjbarheten varierar med diametern men det är inte ovanligt med krökningsradier ända ner till 300 mm. Detta är naturligtivs en stor fördel jämfört med t ex spirorör men utgör även en risk. Om man överbockar ett dubbelmantlat insatsrör så finns risken att innermanteln skadas. Detta eftersom den i regel bara är infalsad i sin ena sida och därmed kan resa sig så illa att insatsröret förstörs, antingen direkt, eller senare vid sotning. Med andra ord krävs stor försiktighet vid böjning till snäva radier.

Insatsrör bör inte böjas mer än 45 grader

En annan aspekt att ta hänsyn till när är när insatsröret böjs mer än 45 grader. T ex vid direktanslutning till en fristående kamin. Även om insatsröret i sig tåler att bli böjt över 45 grader så kan problemen uppstå vid ett senare tillfälle. När insatsröret ska sotas och sotaren släpper ned både viska och lod så kanske det håller de första gångerna. Efter några gånger ökar dock risken för att lodet ska slå igenom insatsrörets väggar eller skada dess fals. Av den anledningen bör man hålla sig under 45 graders bockningsvinkel alternativt bygga någon form av stöd utanför insatsrörets ytterradie som kan hjälpa till att ta upp kraften och leda förbi lodet.

Avstå helst från att böja ett insatsrör

Med tanke på ovanstående risker och problem bör man helst avstå från att böja sina insatsrör mer än vad som krävs för att komma igenom den gamla skorstenspipan. Den bästa lösningen är att använda en så kallad bottenkona och låta rökgaserna svänga i en kammare under densamma. I denna kammare kan sotet samlas och där kan även en sotlucka placeras. Enda undantaget är exempelvis vid installation av en insatskamin i en öppen spis. Då kan bottenkonan ersättas av en kassettövergång till vilken insatsröret i sin tur kan anslutas. Detta är egentligen helt logiskt med tanke på att det inte heller i detta fall skapas några snäva krökar på röret.

Varje eldstad bör ha en egen rökkanal. Om man ska ansluta fler eIdstäder till samma rökkanal finns det mycket som kan bli fel. Störst problem är det i täta moderna hus med mekanisk ventilation. Placeras eldstäderna på olika våningsplan kan kaminen på övervåningen ryka in. Är kanalen för liten går det bara att elda i en eldstad åt gången. Är kanalen överdimensionerad finns det risk för kondensering och tjära i skorstenen om bara en eldstad används.
På 1800-talet var det vanligt med en stor gemensam rökkanal i flerbostadshus. Till kanalen anslöts alla vedeldade köksspisar på de olika våningarna. Det fungerade för att man eldade varje dag i samband med matlagning. Huset och fönstren var otäta så det blev bra dragförhållanden i skorstenen.

I stället för insatsrör kan man använda keramiska massor och laga skorstenen genom glidgjutning. Beroende på rfabrikat varierar tjockleken på massorna från tunt som färg till någon centimeter tjockt.
Den tunna beläggningen är bra om man inte vill minska kanalarean. Den tjockare beläggningen bygger upp ett nytt foderrör invändigt. Risken för fel är mindre med en tjock beläggning. Innan massan kan påföras måste rökkanalen göras riktigt ren. Glidgjutningsmassan påförs på rökkanalsväggama genom att en dragkudde/kon anpassad till kanalen sakta dras upp genom skorstenen. Massan fylls på uppifrån. Proceduren upprepas de antal gånger som krävs för att få tillräcklig tjocklek och täthet.

Förr användes en metod som kallades säckdragning som liknar tätning med keramisk massa. I stället för keramiska massor användes ett kalkcementbruk. Ett rep bands fast i en jutevävssäck som sakta drogs upp genom skorstenen medan bruket hälldes i från toppen. Denna metod är inte en fackmannamässig reparationsmetod eftersom det är svårt att få bruket att sitta kvar på kanaiväggen en längre tid.

Yttre skador kan bero på vibrationer i marken på grund av sprängning eller liknade. Det kan även handla om sönderbrytningar på grund av att skorstenen har monterats med en sidodragning. Om inte skorstenen har monterats rätt från början kan det uppstå skador efter en tids användning. Innan man väljer hur man ska reparera en skorsten måste orsaken till skadan konstateras. Om skadan beror på konstruktiva fel måste dessa åtgärdas först eftersom ett konstruktivt fel snabbt återkommer om inget görs åt felet. Ett exempel är när en sidodragning av skorstenen är fel utförd. Då kan extra stagningar behövas. Skorstenen kanske till och med behöver byggas om från grunden.

Skadorna kan delas in i två kategorier.
* Otäta rökkanaler
* Utförande som leder till för höga temperaturer.

Den vanligaste typen av skada är otäta rökkanaler. Dessa skador repareras vanligen med ett nytt inre foderrör som insatsrör. Fel som kan leda till brandfarliga temperaturer är svårare att reparera. Det kan då krävas ingrepp i huset så att avståndet mellan skorstenen och brännbara väggar blir större. Reparationen bör utföras med produkter som är typgodkända eller på annat sätt certifierade.